Alkemi och satanism

Ny artikel från Tommy Eriksson

Lucifers fall från himlen inledes med Lucifers uttalande: Jag ska stiga upp till himlen och regera över änglarna. Jag ska bestiga den högsta tronen och regera från gudaförsamlingens berg långt uppe i norr. Jag ska bli lik den Högste." Visar tydligt på hur just stolthet, och att vilja bli som gud räknas som en av de största synderna som kan begås inom den kristna tron. För Luciferianer och Satanister är det tvärtom, här gillas Lucifer som ett gott exempel. Med John Miltons fängslade ord ”Jag är hellre kung i helvetet än slav i himlen" som är så centralt inom satanismen att man skulle våga påstå att allt som därefter blivit skrivit blott är kommentarer på denna strof. Det är det Luciferianska ljuset som alkemisten ser när hans stora verk är nära sitt mål och börjar lysa av ”kondenserat ljus".

Alkemins syfte är att ta ett grundämne och förädla det, en vanlig praktik var växtalkemin ”spagyrik” där man arbetade med olika örters välgörande eller giftiga egenskaper och destillerade det i olika varv vanligtvis destillerade man sju gånger samma ämne tills man fick ett elixir som var mycket potentare och renare än ursprungsämnet.  Allt efter alkemins devis om att ”separera och återföra” dvs. ”Solve et caugula” den text som ni kan se på Baphomets armar, i  Baphomet sigill som vi känner igen från Church of Satan, ser vi  L. V. Th. N. som betyder Leviathan, den svarta draken som biter sig själv i svansen är alkemins ”svarta drake” som det skrevs om på 1600-talet redan i The book of lambspring. En annan intressant koppling till Leviathan var ”alkemisternas svavel”, inte vanligt svavel utan den filosofiska urtypen för svavel, den innersta glöden, livskraften, symboliserade man genom Leviathans kors ”brimstone”.

Genom en lång process i flera steg, så förbereder man örten och finfördelar den, löser upp den alkohol , destillerar, torkar det som är kvar i kärlet, eftersom man använder hetta vid destillation så förbränns växtmaterialet sakta för varje gång, när det är svart så förbränner man det till vitaste aska, där kommer ändå i askan ryms växtsaltet, som återförs till destillatet, på så sätt har man renat genom olika faser alla växtens beståndsdelar.

 Ett som alkemin har gemensamt med bla. Goetian och mörkmagiska ritualer av kliffotiska karaktärer är att man indelar dagen och natten efter ”planetariska timmar”. Nattens har tolv timmar ( egentligen inte, men man kalkylerar solnedgång till soluppgång delat på tolv, skulle det vara 6 timmars natt så är varje planetarisk timma en vanlig halvtimma) delas in på de olika planeterna, där de olika demonerna i sin tur delas in, på det sättet vet man om man har ett en växt som i sin korresponderar med ”solära växter” (solros är ett av många exempel) så skall den plockas på solens dag (söndag) i solens timma (eftersom det är solens dag blir solens planetariska timma den första) på så sätt kan man försäkra sig om att demonen Thagiron (den svarta solens demon) också är kopplad till sitt arbete. Se nedan alkemins svarta sol, där skelettet håller i en svart kråka/korp och hur den är placerad mot "den svarta solen" så ser man hur kliffoten thagirion (svarta solen)  och Oreb Zaraq (förskingringens korp som aldrig vände tillbaka till Noaks ark utan hittade sin egen väg och blev därefter en kliffotisk demon. Korpen är i alkemin också koppad till en viss process vid framställandet av "de vises sten".

 

C.G. Jung, fader för den analytiska psykologin, kom på många av de framgångsrika behandlingsmetoderna genom sina studier i alkemi, då han såg att samma principer som rör metallers förädling och växtämnens förädling gällde för människan också, så kom han att utveckla en process som han kallade individuationsprocessen från alkemin, en process som närmast kan beskrivas som ”accelererad evolution”. Vilket ju alkemin handlar om. Det viktigaste för alkemisten i slutändan är att förfina sig själv i något som kallas ”deificatio ” gudomliggjörandet av sig själv. I en ritual i frimurarnas högre kretsar kallas detta för Apotheosis, en ritual som frimuraren  George Washington genomgick bland självklart många andra, skillnaden är att hans ”Apotheosis” dokumenterades och förärades med en tavla som heter ”Apotheosis of George Washington”, efter den ritualen förväntas frimurarmästaren att införskaffa en ”trapezoid” och en döskalle att meditera över.

Själva själv-deificationen, som sker i ”rubedo” alkemins röda fas, påminner mycket starkt om inledelseberättelsen om Lucifer, och det var verkligen alkemisternas mening. Man studerade naturen och vad man trodde hade lett evolutionen och utvecklingen av olika ämnen, djur, växter m.m. framåt, och insåg att naturen haft många årtusenden på sig att genomföra dessa processer, som inte är färdiga utan i en ständig evolution, så behövde man snabba på effekten lite och sätta in ”naturen” i ett laboratorium och koka och elda osv. Man ansåg den hädiska tanken att man tog vid där gud slutade, och blev på ett sätt en gud 2.0.

Alkemisternas ”prima materia” är i sin grundform ”trapezoidal” och man gör en koppling till den ”svarta madonnan” som i sin något kaosgnostiska manifestation korrelerar till Kali. Bara det i sig är tillräckligt för att man som satanist skall rygga till lite eftertänksamt och le en smula av igenkänning. Trapezoiden som förövrigt också skall ha haft sina starka knytningar till den hedniska graalen, såpass att kan se varje ”trapezoid” som en graal.

Alkemin har alltså sina likheter med Satanismen:

Det Luciferianska ljuset är en process i alkemin.

Leviathan, den ”svarta draken” kopplas också till ett skede i alkemin.

”Alkemisternas svavel”, inte vanligt svavel utan urtypen för svavel, den innersta glöden, livskraften symboliserade man dessutom genom Leviathans kors ”brimstone”.

C.G. Jung en av både Michael Aquinos och Anton LaVeys stora inspirationskällor som i sin tur hämtade mycket från Friedrich Nietzsche, studerade alkemin djupt och applicerade den på människans personliga inre evolution, precis som både luciferianismen och satanismen är ämnade att göra.

Själv-deifiktation som är den stora synden, det verkligt sataniska med råmodellen Lucifer som sin stora inspiration och goda exempel, tillsammans med det hädiska i att man tog vid och fortsatte samt förbättrade där gud slutade. Man är alltså inte bara ”liknande gud” man är bättre än gud, något bättre sätt torde inte finnas att gå från magiker till att bli en ärkedemon.

Trapezoidens form och dess kopplingar till ”svarta madonnan”/”Kali” som alkemins grundelement samt den hedniska graalen (även kallad den svarta graalen, se bilden nedan som föreställer graalen från Stephen e. Flowers "the black runa") som är strakt kopplad till trapezoiden och Satans 9 vinklar.

Till trots har man sett väldigt lite av alkemin i sin praktiska form i satanismen. Temple of Set (vars styrande organ heter ”Order of the Trapezoid”),  Order of the nine angles och Temple of the Black Light har samtliga tagit upp alkemin som filosofiskt ämne och nuddat lite vid det, men Svenska Satanistkyrkan lär vara den enda konstigt nog som arbetar med rent praktisk alkemi utav många anledningar i sitt gradsystem, och inte bara praktisk utan även psykologisk (C.G. Jung), andlig och filosofisk alkemi. Det finns i den andliga alkemin (som också dyker upp i Svenska Satanistkyrkans gradsystem för ”aktiva medlemmar” starka kopplingar till de tre egyptosataniska/thelemitiska principerna ”Nuit”-”Hadit”-”Ra-Hoor-Khuit”.